tisdag 26 juli 2016

Matematiska strukturer i Turf del 1

Som mitt nick kanske skvallrar om är jag matematiker, närmare bestämt doktorand i algebra. För mig handlar matematik om att upptäcka mönster och samband och förklara dem i ord, formler och bilder på ett kompakt sätt som fortfarande går att förstås. En viktig del av matematik handlar om att identifiera vilka koncept som är så viktiga att de behöver egna namn och vilka namn som då är lämpliga.

Med jämna mellanrum kommer jag att publicera exempel på matematiska strukturer som återfinns i Turf. Dessvärre är HTML inte anpassat för matematik, så det kan bli väl många ord istället ibland.

Partiell ordning
En (total) ordning är en mängd saker där vi kan ställa upp dem från minsta till största. Vad "minst" och "störst" betyder är upp till ordningen. Vi kan till exempel ordna alla människor efter längd eller efter vikt eller efter avstånd till Globen eller...

Formellt är en total ordning ett par (X,<) av en mängd X och en jämförelse av saker i X så att
1 Om x<y så är inte y<x (anti-symmetri)
2 Om x<y och y<z så är x<z (transitivitet)
3 För varje x och y gäller exakt en av
     a) x<y
     b) y<x
     c) x=y

Det låter en smula torrt och abstrakt, men sammanfattar precis det vi vill säga när vi jämför saker utan restriktioner.

Naivt kan man tycka att alla totala ordningar ser likadana ut. Man kan ju rada upp alla saker från minsta till största och det täcker allt. Den idén fungerar så länge man pratar om ändligt många saker. När man har oändligt många saker finns det två problem:
-Det behöver inte finnas en minsta eller största sak. Vilket tal är större än alla andra tal?
-Det behöver inte finnas någon nästa, lite större, i uppräkningen, så att inget annat tal är större än det första men mindre än det andra. Vilket rationellt tal (bråktal) kommer efter 1/2 när man radar upp dem i storleksordning? 

Vi kan dock nöja oss med 1 och 2 och fortfarande få en meningsfull tolkning av "större än"/"bättre än". Låt oss anta att vi vill köpa den bästa datorn. Vi säger att en dator x är sämre än en dator y om
- x har långsammare CPU än y och
- x har mindre RAM än y och
- x har färre GB på hårddisken än y

Exemplet är lite hårddraget, men ändå realistiskt. Om vi kollar på de senaste modellerna är det osannolikt att någon dator både har snabbast CPU, mest RAM och mest GB. Däremot kommer varje rimlig dator på marknaden idag att vara bättre än varje rimlig dator på marknaden för tio år sedan. Vi säger att en ordning som uppfyller 1 och 2 är en partiell ordning.

Varje total ordning är förstås ett exempel på en partiell ordning. Å andra sidan kan vi ha en partiell ordning där inga saker är större eller mindre än några andra saker.

Partiella ordningar i Turf
Det finns några totala ordningar (bortsett från problem med exakt lika värden) i Turf, varav många finns på diverse topplistor på turfgame.com och warded. Exempel är
-högre totalpoäng (av turfare)
-fler tagna zoner (av turfare)
-fler unika turfare (av zoner)
-nickname, alfabetisk ordning (av turfare)
-datum för första tagning (av turfare)
-snabbaste bäver (av turfare)
-flest sessioner (av turfare)

Alla exempel där man bara jämför ett tal ger upphov till totala ordningar. Jag tycker att det ger för lite information och vill titta närmare på datan. Därför föreslår jag följande partiella ordningar, samtliga på turfare.

Vi säger att en turfare y är medalj-bättre än en turfare x om y har varje medalj som x har samt minst en medalj som x inte har. Vi säger att en turfare y är starkt medalj-bättre än en turfare x om y är medalj-bättre än x och har minst lika många av varje medalj som x (för medaljer som (bonanza-)guld, silver, koppar, eventor, ...).

Vi säger att en turfare y är zonunika-bättre än en turfare x om y har tagit varje zon som x har tagit samt minst en medalj som x inte har tagit. Vi säger att y är starkt zonunika-bättre än en turfare y om den har minst lika många takes på varje zon och fler takes på minst en zon.

 På samma sätt kan man göra med unika turfare (takes från eller till) eller regioner.

Låt oss titta närmare på zonunika-bättre. Den goda nyheten är att nästan alla som har turfat ett tag är bäst, i den bemärkelsen att de inte har någon som har tagit alla zoner de har tagit samt ytterligare någon. Jag är nyfiken på vad den längsta kedjan x<y<z... är när man jämför zonunika. Det skulle förvåna mig om den innehåller särskilt många turfare. Den skulle kunna se ut så här

N00bzor (lvl 1): Har bara tagit Plattan
iTurfer367876297 (lvl 2): Plattan och Slussen
Newb1e (level 3): Har tagit alla zoner från Plattan till Slussen
Söderkisen (level 10): Har tagit de flesta zonerna innanför tullarna
Überturfer (lvl 42): Har tagit alla zoner innanför tullarna samt flera hundra i tjugo regioner.

Min poäng är att det inte går att säga vilken som är den bäste turfaren. Man kan dock säga att vi har en hårt kämpande elit, som ligger i topp i alla mina lite mer differentierade jämförelsemått.

Bonus: pre-order
Vi har egentligen fuskat lite ovan. Vad händer då två turfare har exakt lika många totalpoäng? För att vi ska ha en total ordning måste vi säga att en av dem ändå kommer före den andra. En annan lösning är att tillåta att två eller fler saker delar på en position. Vi låter symbolen ~ betyda att de delar position. Vill man (som jag) skriva ut i klartext vad man menar så blir det ungefär så här. En pre-order är en relation <~ (utläses "maximalt så bra som") på en mängd saker X så att
1 Alla saker är maximalt så bra som sig själva, dvs x<~x
2 Om x är maxialt så bra som y och y är maximalt så bra som z så följer att x är maximalt så bra som z, dvs x<~y och y<~z medför x<~z

Om vi kommer ihåg kraven för en partiell ordning så ser vi att varje partiell ordning är en pre-order. Vi kan lägga till ett krav till om vi vill karakterisera en topplista med möjlighet till delad plats:
3 Alla saker är jämförbara, dvs för varje par av saker x och y så gäller x<~y eller y<~x.

Dess värre vet jag inte vad en sådan ordning kallas, men vi kan kalla den för en poängordning.

tisdag 10 november 2015

Lund

Vi har en gammal naturvetarvän som studerade kandidat- och masterprogrammet i kemi i Uppsala (samt ett år matematik) innan han flyttade till Öst-Danmark Lund för att doktorera i fysikalisk kemi. I fredags var det äntligen dags för honom att disputera. Eftersom vi inte hade hälsat på honom en enda gång och det dessutom kom gemensamma vänner från när och fjärran var det bara att sätta sig på nattåget natten mot fredag. Till saken hör även att sagda doktorand har åkt till Uppsala för att besöka i stort sett varje sektionsfest samt en hel del födelsedagar och andra festligheter. Med andra ord har vi i Uppsala upplevt det som att han egentligen aldrig lämnade.

Tidsplanen var ungefär så här: Nattåg till Lund ankommer fredag morgon, några timmar senare disputation, middag på lördag kväll och flyg hem på söndag. Det ger en hel del tid till att umgås med vänner samt ta en och en annan zon.


På samma nattåg fanns ett par till gamla Uppsalavänner, så vi gjorde sällskap till Kemikum (nordöstra änden av LTH-området, gränsar mot Ideon) i en morgonpromenad. Fram med mobilen. Det blev övertydligt att Molino står för ungefär hälften av Lunds turfande eftersom 1) han ägde halva stan (bokstavligen), 2) han var allena aktiv vid normal morgonpendlingstid samt 3) han dominerar region Skåne. Jag fick ett pärlband av zoner med ett hål, där en lundait på cykel kom infarande och tog mitt framför näsan. Hon påstod att den zonen (6pph) var den mest omsatta i Lund. De har högre pph-zoner, men det kan bero på att det är flera unika turfare som tar dem.

Disputationen gick bra, även om opponenten tog i lite väl mycket med antalet frågor (jag jämför med det flertal jag har varit på i matematik samt en i farmakologi, alla i Uppsala). Ingen dålig stämning dock. Avhandlingen handlar om kvant-prickar, vilket enkelt uttryckt är homogena material (möjligen med ett skal) som bildar partiklar så små att en typisk elektron "känner av" att det är nära till kanten. De kan vara av intresse för solceller eftersom de har ett något högre teoretiskt maximalt energiupptag. I den här gruppen studerade de kvantprickarna genom att excitera dem med laserpulser, för att sedan jämföra vilka olika sätt den kunde återgå till ursprungsläget.

Efter disputationen var det lagom att gå ner på stan för att käka lunch. Även här kunde jag få in någon zon. Sedan gick vi lite kors och tvärs, umgicks, köpte paraplyer, tittade på stan och tog enstaka zoner. Centrala Lund har ett väl utbyggt nät av hyrcykelstationer, så vi kollade upp priset. 25kr för ett tredygnskort. Jag säger det igen: för en enkelbiljett i Uppsala/en chipspåse/en hjulmutter får man cykla hur mycket man vill* i tre dygn. Dock tog vi inte cykeln den gången, eftersom våra vänner av någon oklar anledning inte ville det.

På kvällen misslyckades vi med att rädda världen två gånger samt rädda den en gång i lobbyn när vi väntade på att doktorn skulle bli färdig med middagen med familjen och opponenten. Det blev lite för sent, så som många nätter innan.

På lördagen tog vi sovmorgon innan vi möttes upp nere på stan för lite mer flanerande. Vi hamnade inne i en galleria och tittade på konst ett tag av en spansk konstnär och en svensk. Mycket imponerande. Vi lyckades hitta en present till doktorn drygt en och en halv timme före middagen. Sedan skaffade vi cykelkort och cyklade hem.

Det må vara så att cyklarna är nästan gratis, men de är inte särskilt lämpliga för turfare. Tidsgränsen går på en halvtimme i taget och bara omkring en tredjedel av staden ligger nära en station. Det bör också noteras att hela Lund är en svagt lutande backe från norr (högt) till söder (lågt). Vill man trots allt cykelturfa ändå med dessa hyrcyklar bör man justera sadelhöjden innan man checkar ut den, samt rycka lite i sadeln så att den verkar sitta stabilt. Jag fick en cykel vars sadel långsamt gled neråt. Man bör även ha någon extra minut till godo eftersom cykelställ kan vara fulla. Alternativet är att köpa två kort och börja med att checka ut en cykel när man kommer fram om det är fullt. 50kr är fortfarande billigt.

Middagen med tillhörande fest pågick långt in på natten, men den här gången kunde vi inte ta sovmorgon pga utcheckningstider. Resultatet blev en förkylning och ingen röst/målbrott extreme.

Slutligen vill jag göra några observationer. Lund har många cyklar, men i stort sett samtliga står (till skillnad mot Uppsala) i cykelställ. Det verkar bero på att det finns gott om cykelställ, inklusive ett parkeringshus på centralstationen. Ganska osexigt, men utrymmeseffektivt, säkert och mindre slitsamt för cykeln. Uppsala borde ta efter. En annan observation jag gör är att jag kan gåturfa i Lund och i stort sett aldrig bli blockerad. Den tiden är förbi i Uppsala, på gott och ont. Slutligen vill jag notera att Lund inte har en allergi mot höghus på samma sätt som Uppsala. Det är fortfarande relativt ont om dem, men de finns. Uppsala bör fundera över om stadsbilden är så viktig att man är beredd att offra grönområden eller bygga längre ut och därmed få fler bilister. Jag tror att det är bättre att bygga på höjden.

måndag 24 augusti 2015

Från skit till personrekord

Förra veckan började inte så bra. På lördagen var jag på StarDusts  och ElfChilds bröllop och fick vara (delad) toast-master. Det var ett fint bröllop och en rolig fest, men som toastmaster slappnar man inte riktigt av förrän allt är avdukat och dansen börjar. Först hade jag inte ens ork att dansa, men när jag sen började dansa kände jag att jag dansade oerhört tråkigt. När jag sen släppte loss blev resultatet bland annat att jag slängde upp vänster arm i luften.

Det skulle jag inte ha gjort, eftersom det där sedan tidigare fanns en lampskärm, som inte hade större anbitioner att flytta på sig. Handleden skars upp och det kom blod överallt. Jag blev omhändertagen väl, blev snabbt avtorkad och fick ett förband, varefter jag fick skjuts in till akuten.

Väl inne på akuten konstaterade an sjukskötare att det var akut (behöver sys idag), men inte akut-akut. Därför fick vi helt enkelt vänta i ett par timmar tills den stackars ortopeden arbetat av de värsta fallen och kunde ta itu med mig. Trots detta höll jag ändå humöret uppe, för vad ska man göra?

På söndagen gjorde vi i stort sett ingenting, vilket var nödvändigt för vårt välbefinnande. På måndag vaknade jag och var förkyld med halsen full av slem. Tråkigt, men inte värre än att jag kunde arbeta. När jag skulle cykla till jobbet kom nästa kalldusch: cykeln var stulen.

Här blev det för mycket för mig på kort tid och jag ringde (bland andra) min pappa. Han sa att han hade fyra cyklar (!) och att det bara var att hämta en. Jag tröttnade rätt snabbt på att gå en halvmil enkel väg till jobbet varje dag, så jag beslöt att hämta en på fredagen. Dock ville jag komma iväg så tidigt som möjligt för att undvika rusningstrafiken i Stockholm och inte bli för stekt av solen.

Jag har cyklat mellan Uppsala och Stockholm en eller två gånger tidigare, men mitt längdrekord för cykel var drygt 98 km (då jag tog Greed 150 och slog farsan i omgångsslutet), så jag var lite orolig för hur bra jag skulle klara de dryga åtta milen (plus turf) från dörr till dörr. Därför skaffade jag mig en vattenryggsäck på två liter som jag tänkte fylla på en eller två gånger på vägen. Jag hade bestämt mig för att få en session från dörr till dörr. Dte skulle inte bli helt enkelt eftersom jag inte hade någon hållare till mobilen och därför hade den i ytterfacket på vattenryggsäcken.

Klockan 04:05 började jag färden i nattmörker. Omkring nio av tio bilar var taxi och av återstoden var en stor del polisbilar. Eftersom jag inte hade lysen körde jag ganska mycket på trottoarer. Jag cyklade ungefär som Google maps föreslog upp till Solna och råkade ta en och en annan zon på vägen. Därefter skulle på ett ungefär följa spåren upp till Knivsta. Dock är Solna ett rent helvete just nu med ombyggnationer och nybyggnationer precis överallt. Det ledde till en extra slinga på någon kilometer där jag insåg att det föreslagna vägen inte fanns och begav mig till andra sidan järnvägen.

Norr om Solna gick det bättre. Solen lös på mig för första gången kl 05:26 i södra Sollentuna. I norra Sollentuna kände jag att jag behövde äta frukost, så jag frågade efter en McDonalds eller dylikt. Tydligen fanns det ingen dygnet-runt-öppen McDonalds i närheten (vad är de annars bra för?) så det blev att åka till en Statoil i stället för en varm macka (solen värmde ännu inte) och en kort paus.

Sedan tuffade det på. Rusningstrafiken kom i höjd med Rotebro och var väldigt tam. Jag rensade alla zoner mellan Upplands Väsby och Märsta och tog några unika i Märsta.

När det var dags för lunch i Knivsta var problemet att inget ställe serverade lunch före 11. Dock hittade jag ett ställe som var öppet där jag kunde köpa en räkmacka, ladda batteriet och fylla på vatten.

Efter lunchen var jag väldigt stel och öm i baken så jag värmde upp med att ta alla zoner väster om spåret innan jag fortsatte mot Uppsala. För att hålla igång en session var nästa sträcka mest kritisk då jag behövde tillryggalägga drygt en mil på under en timme. Normalt är det inga problem, men nu var jag cirka sju mil in i färden och det började kännas. Jag hann dock fram till KingsLanding med knappt en kvarts marginal.

Sedan var det bara att cykla hemåt (efter en liten sväng till Polacksbacken).

När jag kom hem stod mätaren på 101,5 km vilket är personbästa. Det blev 70 zoner, varav 30 unika.

onsdag 27 maj 2015

Zonförslag: ClubEast

Klubban är en marinbiologisk station ägd och driven av Institutionen för Biologisk Grundutbildning på Uppsala Universitet. Den är placerad långt norrut i det samhälle som kallas Östersdan, som är en del av Fiskebäckskil.


Lite historia. I Fiskebäckskil finns en annan, ännu äldre marin forskningsstation. Anledningen till varför Fiskebäckskil är ett sådant hett ställe för marinbiologi är att det ligger precis vid mynningen på Gullmarsfjorden.

En fjord är en vik som har den speciella karaktären att den har en relativt grund kam i mynningen som gör att fjorden får ett isolerat djupvattensystem. Det är inte känt till fullo hur de bildades, men en teori är att inlandsisen tryckte ner i dalgången och kalvade eller smälte vid det som senare blev kammen. Oavsett orsak leder det till rätt speciella förhållanden. Gullmarsfjorden är en riktig fjord, där djupen i det inre går ner till cirka 120 meter medan mynningen blott är omkring 30 meter djup. Det är Sveriges största, och kanske enda fjord. Norge har betydligt fler och i allmänhet betydligt djupare fjorder (både i det inre och i mynningen).

I en fjord kan man ta bottenskrap som motsvarar djuphavsvatten långt ute till havs utan att åka så fruktansvärt långt. En annan aspekt som gör västkusten till Sveriges marinmecka är det faktum att bräckt vatten har en mycket hämmande verkan på artrikedom. Mellan 2 och 30 promille är artrikedomen en bråkdel av den som är i sötvatten eller saltvatten.

Det förklarar varför det finns en marinbiologisk station i Fiskebäckskil, men varför byggdes Klubban? Svaret är att en man ville låta studenter lära sig genom att själva planera och utföra experiment. Eftersom den andra stationen sa nej ledde det till att Klubban uppfördes och donerades till Uppsala Universitet, där det skulle styras av zoologerna i all framtid. Idag hyser Klubban drygt trettio studenter och lärare och är öppen nästan hela året. På vintern måste de hålla stängt eftersom de ännu inte har hunnit/haft råd att vinterisolera hela anläggningen ordentligt.

Klubban ligger på Östersidan, vilket på den tiden var i princip obebyggt. En anledning till att folk tvekade var att det där låg ett trankokeri, vilket medför konstant stank. Trankokeriet lades ner två år efter Klubban byggdes. Idag är dock Östra Sidan jämförbar med Fiskebäckskil.

Tillbaka till Turf. Fiskebäckskil och Östra Sidan har tät kontakt med Lysekil via en färja. Mitt förslag är att vi förlägger en till zon i vacker miljö och samtidigt firar biologisk mångfald. Namnförslaget är ClubEast, som för mig kommer naturligt från Klubban på Östersidan.

Mer om Klubban kan man läsa här.,
Om jag orkar bråka med Google Maps mer kanske jag lägger in förslaget här.

söndag 3 maj 2015

Return of the mathemagician

April var en omgång som började som alla andra omgångar. Mitt mål för månaden var att slå StarDust, som brukar turfa på ungefär samma nivå som jag, samt att dominera Flogsta och Polacksbacken-Ångström.

Sedan jag började turfa har min vikt legat stilla på ca 115-120 kg. Nu var inget undantag. När månaden började vägde jag 120 kg. Därför satte jag upp ett mål:

När jag
  1. väger mindre än 80 kg,
  2. kan göra 20 chin-ups i rad,
  3. kan göra 20 armhävningar i rad,
  4. kan springa/jogga en mil under en timme, samt
  5. har tagit körkort
så får jag köpa en liggcykel. Jag tänker mig att målen kan vara uppfyllda om ungefär ett år. Just ja, jag har börjat övningsköra.

Det som hände sen var att flera olika faktorer sporrade mig att ge järnet. Det första var att ta en ledning över StarDust som hade lovat att cykla tjugo mil varje vecka varav tio på helgerna. Det andra var att jag ville jobba mot viktmålet (det svåraste). Sedan började jag promenadturfa på luncher och ut i Hågadalen för att knapra in procent i ICA Hälsa-appen. Knappt -halvvägs in i april började det bli klart att StarDust inte skulle kunna sätta emot som lovat. Då tog jag en titt på ställningen mot farsan. Jag låg under med 20000 poäng. Det kändes inte realistiskt att komma ikapp, men jag hade ändå det som nytt mål.

En heldag i Stockholm senare hade det avståndet halverats. Nu började jag känna vittring. Samtidigt passade jag på att hälsa på och fick prova hans elcykel. Märklig känsla att cykla upp på ett berg...

I Uppsala firar vi sista april/Valborg från soluppgång till efter solnedgång. Det gör att turfandet blir lidande. Efter det kommer första maj, även det med mindre turfande. Sålunda fick jag ge järnet fram till den 29e april. Då var jag faktiskt jämbördig.

Sedan drog farsan ut och kammade hem en ledning på över 10000 poäng igen. Tveksamt om jag skulle hinna ikapp på de två dagar som var kvar. Så den  första maj var jag ute en kvällsrunda och fick behålla större delen av city över natten (~650 pph). När jag vaknade hade jag ledningen. Men jag känner pappa, så det fanns ingen vila.

Igår kväll (andra maj) var jag ute igen för att säkra ledningen. Jag började cykla omkring klockan åtta på kvällen och jobbade mig österut för att ta unika i norr och öster. Halv elva dök pappa upp och började rensa i Stockholm. Vi pratade ganska mycket i telefon när vi jagade i våra olika städer.

Strax efter midnatt var jag trött på att bli av med zoner och drog söderut till Sävja. Det var ingen vidare bra idé eftersom många zoner ligger i skogen och det var kolsvart. Hursom låg jag ganska konstant på 75 zoner och drygt 500pph. Först när jag kommit ner mot Flottsund fick jag behålla mina zoner (med ett undantag). Nu var tanken att ta mig upp till city och rensa i triangeln Flogsta-Ångström-City. När jag kommit till Slottet och hade 98 zoner så övertygade pappa mig om att ta greed 150. Då hade jag drygt sex mil bakom mig. Resten av natten gick åt till att skrapa ihop 153 zoner och ~1050 pph.

Pappa då. Han förlorade inte en enda zon av de över hundra han tog. Notera att han turfar i centrala Stocholm. Trots det kunde jag lägga mig med ett försprång på 7000 poäng och knappt 200pph. Segern är min.

Facit för april: Bästa omgången hittills med ca 187000 poäng, plats 7 i länet, plats ~95 i världen. Ny rank; Turf Knight. Åtta tusen poängs marginal mot iTurf och drygt 150000 mot StarDust. Dessutom dominerade jag förjande zoner: Hesselman, FloZo, FlogstaKurva, VemSkrek, NorthTrees, SvantesFolly, MastWatch, ThreewaySheep, CampHut, SteamStream, RiverZone, TurPåFältet, Slingret, ComeGetIt, StarKvarnBo och ForestTree

Samt drygt sex kilo lättare.

torsdag 7 augusti 2014

Island

Normalt brukar mina inlägg följa en någotsånär kronologisk ordning. Det här inlägget kommer att ha en tematisk struktur eftersom det är så långt. Först kommer ett stycke om vår resa i allmänhet. Därefter kommer ett stycke som tar upp Turfaspekter. Sist kommer ett stycke som i stort sett bara är ett antal bilder.

Resan
Vi började resan söndag eftermiddag den 13e juli då vi åkte till Arlanda och Jumbo Stay. Planet till Island skulle nämligen lyfta klockan 8 på måndagsmorgonen och vi hade med anledning av det valt att bo en natt på den gamla jumbojeten. Det är en märklig känsla att bo i ett flygplan och äta middag i solnedgången på en vinge. Innan vi kom så långt upptäckte vi dock att vi hade lämnat vår nästan helt nya kamera hemma i hallen. Med hjälp av bomvakten blev det en dyr resa tur och retur Arlanda-Uppsala C.

Väl framme på Island åkte vi hem till de vänner i Reykjavik hos vilka vi bodde. De hade cyklar som vi fick låna, vilket var mycket smidigt. Därmed blev boende och transporter nästan gratis och vi kunde äta hemlagad mat. Vi använde cyklarna de första tre dagarna för kortare utflykter till bland annat bad. Våra vänner jobbade under tiden vi var där och hade tyvärr olika lediga dagar. De hade dock fixat så att de var lediga fredag till söndag första veckan.

Därför satte vi oss på torsdag eftermiddag i en hyrbil och begav oss mot Västfjordarna, där vi bodde hos släkt och vänner till våra vänner. På vägen upp såg vi Hraunfossar (och Barnafoss) och en gammal vulkan. Väl framme åkte vi varvet runt på tre nätter och såg en herrans massa fjordar, berg och vattenfall. Vi såg även säl på flera håll, badade i två termiska bad och såg Lunnefåglar vid Lautrabjarg.

Trots att vi höll oss till de största vägarna var många av dem grusvägar. Island har i stort sett två hastighetsbegränsningar utanför städerna Reykjavik. På asfalt gäller 90 km/h och på grusväg 80 km/h. Däremot finns det gott om rekommendationer om lägre hastighet i kurvor.

Tillbaka i Reykjavik vilade vi en dag innan vi åkte på en sjuttontimmars bussresa till Jökulsárlon vid Vatnajökull. Det är en sjö som är en del av en fjord vid en glaciärtunga och därför är full av kalvade isberg. I vår resa ingick en resa på sjön med en amfibiebuss. På vägen dit och på vägen hem stannade vi vid två vackra vattenfall. Trots en träsmak utan dess like i baken var det en lyckad heldag.

På onsdagen och torsdagen köpte vi turistkort och gick på ett gäng muséer och badhus. Torsdag kväll avslutade vi med en valsafari med våra vänner. Vi fick se vikvalar nästan hela tiden, samt vitnosade delfiner och en brugd. Tyvärr hoppar inte vikvalar och delfinerna hoppade bara en gång.

På andra fredagen var våra vänner lediga tillsammans igen så vi gjorde en heldagsutflykt. Vi började på förmiddagen med forsränning i Hvítá, där vattenflödet var dubbla det normala. Därefter tog vi en liten tur förbi Geysir(/Strokkur) och avslutade med ett långt varmt bad i Blå Lagunen.

Det sista vi gjorde var att åka på en (smärtsamt kostsam) utflykt till Thríhnúkagígur. Det är en vilande vulkan som är unik. Normalt när ett vulkanutbrott slutar är att magmatrycket sjunker så att det så småningom korkar igen kanalerna med stelnad lava/magma. Ibland händer det att magman faller tillbaka och då kollapsar vulkanen. Thríhnúkagígur är unik i det att magman drog sig tillbaka efter utbrottet för ca 4000 år sedan men att den följande kollapsen var väldigt begränsad. Kvar är en stor kammare vars "golv" är 120 meter från vulkanens topp (och ca 70 meter från vulkanens fot). Vad som gör det helt otroligt enormt coolt är att värmen i vulkanen vid kollapsen var så stor att metaller i väggarna smälte och formade ett tunt lager utanpå den i övrigt mörkgrå stenen. Resultatet är att hela grottan är regnbågsfärgad. Högre upp i vulkanröret finns det gamla röret kvar och där finns gott om droppformationer som skapades av smält berg som långsamt stelnade.

Turf
Eftersom min gamla Galaxy S2a långsamt dör köpte jag en Experia Z2a dagar innan vi åkte. En viktig aspekt var att Z2an är den är vattentät ("ett par meters djup i en halvtimme i sötvatten"). Tyvärr har abonnemangen med datatrafik blivit betydligt dyrare. Jag insåg att om jag skulle ha minst 3GB/månad så skulle det kosta. Därför blev det ett abonnemang hos 3, där jag får 10GB/månad och mobil för 328kr/månad. Jag får mobilen men får betala extra för SMS och  prat. Tyvärr är telefonen låst till 3, vilket inte gör mig något i Sverige, men väl utomlands, där deras priser är oacceptabla. Jag hade dock inte koll på det, så när vi kom till Keflavik köpte vi varsitt SIM-kort för omkring 100SEK/st. Eftersom mitt inte gick att använda fick jag turfa via min sambos hotspot som hon satte upp på mobilen. Jag ska göra en medalj till henne för det.

För islandsresande turfare vill jag rekommendera Vodaphone. Vi hade täckning i stort sett överallt.

Som sagt kunde jag bara turfa via hotspot, vilket gjorde att jag fick dra ner på min ambitionsnivå rejält. Jag bestämde mig ändå att ta alla zoner väster om centrala Reykjavik (eftersom vi bodde på den sidan). Turfare som vill göra samma sak bör vara medvetna om att zonen längst ut ligger på en ö som blir en halvö i lågvatten. Försök inte ta den i högvatten. Det går strömmar där och det är lätt att bli svept ut till öppet hav Vid lågvatten går man på en sandbotten utan problem.

Reykjavik är inte byggt för cyklister utan snarare för bilister och runt centrum för fotgängare. Staden är i praktiken byggd i efterkrigstid och med mycket hjälp från Marshallplanen. Trots det går det bra att cykla nästan överallt åtminstone i västra Reykjavik. Det är värt att notera att cykeln är välkommen ombord på stadsbussarna. Bussarna går lite varstans men inte särskilt ofta.

Det blev precis så mycket turfande att jag kunde åka hem med bägge kronorna från Island, men jag använde mobilen desto mer, nämligen som en vattentät kamera. Det gjorde jag i varma källor, när vi forsrände, i/nära vattenfall, i isbergssjön samt i blå lagunen.

Bilder