måndag 27 maj 2013

Sörmlandsutflykt

Igår (söndag) tog jag cykeln på pendeln för att hälsa på min syster. Efter två byten kom jag fram till Järna. Jag visste att vädret skulle bli åt det blötare hållet, men att första droppen skulle komma i Järna hade jag ingen aning om. Det kom inget riktigt regn, men för säkerhets skull stoppade jag in mobilen i sitt vattentäta skal redan på den tredje zonen (Järnas sista).

Det blev mitt första egentliga test av skalet och jag måste säga att jag inte är helt nöjd. Inte en enda gång fick jag igenom något fingerkommando. Dock höll sig mobilen torr genom spöregn alltemedan jag fortfarande kunde se skärmen, så den fyller någon funktion. Det andra man kan konstatera är att en Galaxy S2 nätt och jämnt får plats på höjden. Man kilar fast luren mot skalets plast. På sidorna finns det dock lagom mycket utrymme och djupet är mer än dubbelt vad jag behöver. Som bekant har jag ingen baksida på min telefon när jag turfar, så det senare fick lösas med att jag kilade fast två pinnstumpar mellan batteriet och baksidan av skalet.

Efter Järna skulle jag passera E4an för att i en vid båge bege mig mot Trosa via Vagnhärad. Tydligen går cykelbron över E4an rakt in på Saltå kvarn. Det var rejält blåsigt, som det ofta är när det är oväder på gång, men jag hade turen nog att ha vinden snett bakifrån. De första två milen kunde jag ligga på femmans växel (av sju) i stort sett konstant utan att det kändes tungt.

Regnet kom ungefär samtidigt som jag passerade gränsen in i Sörmland. Eftersom jag hade lånat en regnponcho var jag rädd för det ökade vindmotståndet, men det visade sig vara helt obefogat (med undantag för några långa nedförsbackar).

Vagnhärad låg och hägrade med sina fem zoner nära den t-korsning där vägen vänder mot Trosa. Klips som jag är förstod jag dock att jag behövde ha något kul senare också och att små omvägar inte behövs när man redan har planerat över sex mil i oväder.

Trosas slogan är... håll i er... "Världens ända ände"





Om jag har besökt Trosa förut har jag inget minne av det. Möjligen färgat av det faktum att regnet upphörde vill jag påstå att det är en rätt trevlig liten pittoresk stad. Jag hittade genast den här fantastiska byggnaden



En välförtjänt paus medan jag bytte batteri och funderade på i vilken ordning jag borde ta zonerna. Tur nog ligger zonerna nästan på rad, så det var bara att beta av dem. I och med uppehållet kunde jag också ta fram mobilen på styret vilket underlättade oerhört i det praktiska turfandet.

Jag hittade världens ände





Efter det hittade jag denna fantastiska intressanta zon (som jag råkar veta vem som byggde)





Efter Trosa var det dags att vända tillbaka till Vagnhärad. Jag tycker aldrig om att åka i precis samma spår, men alternativet hade inneburit många kilometers omväg.

Vagnhärad var förvånansvärt fullt av liv (nåja, bilister). Kanske förtjänar de hela fem zoner? Efter en skur mellan Trosa och Vagnhärad blev det åter igen uppehåll. Det var som om vädret ville att jag åtminstone skulle kunna Turfa ostört.

Stationen är precis vid en zon. Jag är dock (som alltid) skeptisk till att zoner ligger på spårområden.

Nästa zon, HusbyMill, ligger i ett fint parkområde vid ån


Efter Vagnhärad styrde jag vidare norrut mot Gnesta. Lagom till att jag lämnat turfzonerna bakom mig tyckte Moder Jord att jag hade fått mer än nog med uppehåll. Det skulle minsann inte komma uppehåll emellan skurarna så att mina badbyxor/shorts hann torka. Nu skulle kranen på och förbli på. Som krydda på moset hade jag stark sidvind och ungefär hälften av alla dagens backar på den här sträckan.

När jag kom nära väg 57 fick jag välja mellan att styra in på en (tre) cykelled eller fortsätta längs vägen. Cykelled är ju alltid trevligt. Problemet är att några av markörerna hade försvunnit, så jag tog fel väg någonstans och hamnade mitt i en crossbana. Det såg dock ut som att det fortsatte en stig från toppen av banan, som dessutom var så nära vägen att jag hörde bilar (konstant). Efter att ha släpat upp cykeln i en brant grusbacke kunde jag konstatera att ingen sådan stig fanns. Jag trotsade dock vegetationen och lyckades flera hundra meter senare hitta tillbaks till cykelleden.

Som en liten sidonot kan jag säga att jag på söndagen passerade länsgränsen inte mindre än elva gånger, varav tio mellan Vagnhärad och Gnesta. 

Väl framme i Gnesta fanns det zoner att ta, fyra stycken närmare bestämt. Den här gången ville det dock inte bli något uppehåll, så jag fick snegla på min inplastade mobil och ta ut den vid varje zon för att få bort "zone taken"-rutan. Det tillsammans med att jag öppnat lådan många gånger förut, samt värmen från min telefon gjorde att lådan immade igen så att det knappt gick att se kartan. 

Efter Gnesta hade jag ytterligare en halvmil till gården där min syster är. För att hitta fram fick jag dra igång Google Navigator som lotsade mig till rätt utfart och hela vägen fram till gården.

Kvällen spenderade jag med min syster och de andra på gården. Helt enkelt gott sällskap. Det tog dock en hel kvälls brasa samt en natt på torkställning för att mina kläder skulle torka ordentligt. Skorna fick jag torka under en värmefläkt, vilket var väldigt tur med tanke på att jag kunde hälla vatten ur dem när jag kom fram.

På morgonen steg vi upp hyggligt tidigt så att de skulle kunna komma igång med arbetet i tid och jag hinna till Uppsala i skaplig tid. Eftersom det fanns en zon kvar i Mölnbo och en resa från Gnesta kostar extra (om man, som jag åker på enkelbiljett) behövde jag tillryggalägga drygt tretton kilometer av kuperad terräng innan jag kunde hoppa ombord.

Väl ombord åkte jag bara två stationer innan jag hoppade av på Södertälje Syd för att plocka zonen där samt BathWay. Det var riktigt fint där ute på udden.


Vidare med tåget åkte jag vidare till Älvsjö för att byta till Uppsalapendeln. Det var dock hela tjugo minuters väntetid på det tåget. Som en sann turfare begav jag mig ut på en kort zonjakt. Två unika blev det.

En långtur kan inte sluta med att man åker tåg i mål. Ännu mindre då Knivsta har fått nya zoner (samt två i Alsike). Helt omöjligt blir det om en cykeltur hem från Knivsta petar mig över sjuhundra unika.

Summan av turen är i Turf att jag har en ny region, en drös nya zoner samt att Greedmedaljen petades upp från 20 till 40. En grov överslagsräkning ger 7 mil cyklande igår och 5 mil idag.


När jag kom in i centrala Uppsala visste jag redan var jag skulle. En eker hade gått, så det vara bara att styra rakt till reparatören för byte av samtliga ekrar samt fälg på bakhjulet.

lördag 25 maj 2013

Sista Hitta Ut i maj

Idag var en strålande fin sommardag. Tur det, för vi hade planerat att ta de sista fyra kontrollerna i Hitta Ut, också kända som stigkorset, branten, branten och bunkern. Som vi tog dem kom de i en stigande svårighetsgrad. De första två kontrollerna gick fort och smidigt. Sedan tog mitt sällskap UppMulleOne, eftersom hon aldrig har tagit den förut. Då fick vi se den här skylten, signerad av två turfare






I övre vänstra hörnet har Loket och gilnyso signerat. Någon som vet om det till och med är en turfare som har satt upp skylten där? Måste passa på att säga att det kändes konstigt att komma till en mullezon utifrån.

Näst på tur var en svår kontroll, placerad vid en brant nära ett sankt område ett stenkast ifrån ett stigkors. På kartan såg det ut som att det var den sista biten som skulle vara svår. I praktiken var det dock väldigt svårt att avgöra vad som var stigar ocg vad som bara var djurstigar. Därtill fick vi passera under och över diverse bråte (ett återkommande tema i hela skogen).





Hade jag varit smidigare hade jag kunnat gå på huk. Den kontrollen låg dock väldigt nära PreacherChair, som även den gick till mitt sällskap. Den enda gången jag hade varit där var det (vår-)vinter. Nu är det sommar. Därför fanns det en drös med kossor i hagen norröver, på vägen vi skulle ta. De var dock kolugna om än aningen kameraskygga. I andra änden av hagen övade några pilbågsskyttar.





Vidare norrut mot bunkern hittade vi diverse spår av gammal bebyggelse. Jag kan inte komma på vad som har stått på den här platsen.





Bunkern var betydligt tråkigare än jag trodde. Däremot var den riktigt svår att hitta eftersom den låg i tät skog. Det var lika delar tur, skicklighet och metodik som gjorde att vi (nåväl, mitt sällskap) hittade den på första försöket.





Sen var det bara vägen hem kvar.





Vid ett ställe fick vi "reparera" ett dräneringsrör genom att trycka ner ena halvan med en pinne.













Nu ska vi fräscha upp oss innan vi möter de andra bonanzaarrangörerna för en middag hos StarDust.

fredag 24 maj 2013

Cykelstrul igen

För mindre än en månad sen bytte jag ut fem ekrar på bakhjulet. Idag hittade jag tre trasiga till. Bara att åka till reparatör. Tydligen är alla ekrar på bakhjulet utmattade och eftersom fälgen hade en spricka är det bäst att byta den också. Vi kom överens om en snabbreparation nu följt av en ordentlig efter helgen.

Det är tydligen inte bara jag som tycker att jag har reparerat cykeln lite väl ofta. Reparatören (Cykeldoktorn nära Islandsbron) bjöd på ekerbytet den här gången! Lite illa att bli stamkund hos en cykelreparatör, men måste jag ändå gå till någon väljer jag hans. Jag har aldrig haft några problem hos honom, tvärt om. Jag har alltid fått cykeln snabbare än lovat vilket är viktigt för mig. Det betyder att jag lämnar in cykeln på vägen till jobbet och hämtar ut den på hemvägen. Ganska standard, men ändå viktigt.

Han har lite humor också. När jag lovade mer eller mindre att återkomma på måndag  avfärdade han det med att jag borde köra tills nån eker går igen. Han vet att det kommer hända snart...

Vad är det då som är så viktigt i helgen? Jo, jag ska ta en cykeltur på vägen till min syster, som tillfälligt hjälper till på en gård utanför Gnesta (så kallad wwoofing). Jag har som alltid planerat turen i förväg och den börjar i Järna, vänder tvärt i Trosa för att sluta strax efter Gnesta. Hur glad blir jag inte då när jag efter att ha planerat den rutten hittar fem färska zoner i Vagnhärad, som jag redan passerar!

Imorgon ska jag, med sällskap, Hitta Ut och rensa de sista kontrollerna.

När min mekaniker aka vän frisknar till ska vi mecka med min springare. In med likriktare och kondensator (med mera) så att min navgenerator kan strömförsörja ett USB-uttag. Har svårt att vänta på att han tillfrisknar.

söndag 12 maj 2013

Dalby och Ramsta

Eftersom det bara återstår en unik zon för mig i Uppsala, Skogsrakan, gäller det att titta utåt. Med det i åtanke, samt att jag hade kontroller kvar i södra Uppsala (från Hitta Ut) begav jag mig igår ut på en femmilarunda i och utanför sydvästra Uppsala.

När jag lämnat Sunnersta upptäckte jag hur kul motvind och uppförsbacke kan vara i kombination. Många korta stopp senare hade jag fortfarande motvind, men nerförsbacke. Landskapet är böljande med många åkrar. Bara att njuta. När jag vek av mot Dalby fick jag medvind och nedförsbacke och klockade en maxhastighet på 46,61 km/h. Det är inte varje dag man får spinna loss på högsta växel utan vidare motstånd!


Någonstans måste jag dock ha åkt fel. Inte kan det väl vara meningen att jag skulle komma en kilometer ifrån Jerusalem? Nåväl, har vi Danmark på cykelavstånd, så varför inte Jerusalem?



Väl framme i Dalby var det bara att ta zonen, njuta lite av utsikten och vända styret mot Ramsta.






Den underbara nedförsbacken med medvind hade magiskt förvandlats till uppförsbacke i motvind. Vem hade anat? Utsikten och vädret var dock fortfarande fina, så jag led inte av att gå med cykeln uppför. När jag hade fem kilometer kvar kom jag in på en sönderkörd grusväg, som på kartan markeras som landsväg. De värsta partierna var där gruset hade bildat små vallar med en dryg decimeters mellanrum. Sällan har jag blivit så omskakad eller förlorat så mycket hastighet.

Ramsta är inte lika fint som Dalby av två anledningar. Dels ligger den inte vid vatten, dels går det en hårt trafikerad väg rätt inpå knuten.





 Jag slapp dock åka på denna hemska väg med min cykel eftersom det ligger en gammal järnvägsbank (Uppsala-Enköping) som fungerar som gång-/cykelväg samt ridspår. Gamla järnvägsbankar har de trevliga egenskaperna att de är relativt raka och nästan platta. Så här ser det ut då man lämnar Ramsta.




 Eftersom jag bor i Flogsta och har besökt Hågadalen en del vet jag hur spåret ser ut nära Uppsala. Jag hade dock ingen koll på hur det ser ut längre bort. En stor del går rakt igenom en golfbana, vilket var en märklig upplevelse. Andra delar går i skog eller vid åkrar.






 Jag hittade även en Hitta Ut-kontroll från förra året. Den låg längre ut än någon av årets kontroller. Vi vill ha fler kontroller långt ut!

torsdag 9 maj 2013

Rensning av nordöstra Uppsala

Uppsala har, liksom större delen av södra Sverige, retroaktivt meterologisk sommar sedan fyra (fem?) dagar. Våren blev kortare än en månad i Uppsala.

Idag är det röd dag. Jag är inte helt säker, men jag tror att uttrycket har att göra med den sörja av röda gubbar som är ute och turfar






Min plan var att rensa nordöstra Uppsala på kvarvarande Hitta Ut-kontroller samt unika turfzoner. Färden började med en tur till Gamla Uppsala med mitt sällskap, som fick ta alla zoner eftersom de var unika för henne.

Tydligen renas Uppsalas dricksvatten genom sanden här. Lite oroväckande att vandaler har sprejat i vattenbassängerna. Man ser en tydlig linje knappt halvvägs upp på kanten där äldre klotter är utsuddat under, men inte över. Klotterbekämpning är väl inte heller att föredra med alla sina mysiga kemikalier.



Efter kontroll nummer 10 (nära Kantorsgatan) fick jag ta mig fram själv. Eftersom kontrollerna sitter tätare i östra Uppsala än i norra gick det fort. Tre unika zoner hann jag ta, Industricykel, Kungsport och StableCorner (som jag fick efter nästan tio minuters väntan). Det var förhållandevis få bilar i Boländerna och därmed rätt mysigt att flyga fram på hojen. Sett ur rätt vinkel var det till och med fint





Som en extra bonus passerade jag 666 unika zoner och kom ihåg att ta screenshot. De tio minuternas väntan på StableCorner var inte förgäves! Om man tittar noga skymtar djävulen i nedre högra hörnet.


tisdag 7 maj 2013

Punka igen

Jag är förbannat trött på punkor och fel på cykeln. Får väl investera i punkteringsfritt däck fram också eftersom gruset finns kvar.

lördag 4 maj 2013

Hittat Ut

Som några säkert har lagt märke till har jag varit inaktiv i Turf på sistone. Det beror delvis på att jag har Hittat Ut. Igår tog jag en liten omväg på väg mellan jobbet och en fest i Graneberg. Hann med att rensa Sävja och Lunsen innan jag skulle vara social.


En av kontrollerna hade inte kunnat sättas ut på rätt ställe på grund av översvämning, så jag fick vända och ta en kilometerlång omväg. Dock var de hyggliga nog att sätta upp en lapp med kod på på trappan i bild. Jag slapp dock klättra över den med min cykel.





 Utsikt från en sten i Lunsen.

Idag var jag ute med sällskap. Vi tog de tre "svåra" kontrollerna samt två lätta i skogen vid Stenhagen. Fint väder, men skogen var ordentligt lerig och nästan överallt låg träd över stigarna. Jag ångrade rätt snabbt att jag tagit med cykeln (för att slippa gå tillbaka och hämta den).

Vi hade inga egentliga problem med att hitta kontrollerna, men hade vi haft det hade det bara varit att vänta i tio.femton minuter på nästa person och följa den. Skogen myllrade med kontrolljagande uppsaliensare!





Utsikt nära Librobäcken. En kontroll strax utanför bild. Kan rekommenderas som zon i Turf.

Halvvägs till nästa kontroll upptäckte vi att min cykel saknade tre ekrar på bakhjulet. Bara att åka till verkstad på måndag.





Det är troligt att jag kommer att vara inaktiv i Turf tills jag har besökt alla kontroller i Hitta Ut, men i det tempo jag håller nu kommer det max att innebära en vecka till.

torsdag 2 maj 2013

Kondom och Turf

När jag köpte min Samsung Galaxy S2 kom jag ganska snabbt fram till att mobiltelefoner ska vara mobila och att smartphones drar mycket ström. Lösningen blev att köpa en batteriladdare/docka och ett extrabatteri. Senare följdes den av ytterligare en batteriladdare och fyra batterier. Kort och gott laddar jag sedan dess telefonen genom att byta mitt tomma batteri mot ett fullladdat.

Alla batteribyten har dock haft sitt pris. Min batterilucka har tagit stryk efter ett års dagliga batteribyten. När jag letade efter en ny hittade jag en i aluminium. Inga mer problem med sprickor! Nya till vänster, gamla till höger.


Det är bara ett problem. Den nya är inte snäll mot GPSsignaler. Inte i närheten. Kort sagt går det inte att turfa med min nya baksida. Eftersom jag har ett mobilfäste på min cykel (från Kjell&Co) tar jag helt sonika bort baksidan och klämmer fast mobilen. Oftast fungerar det. Ibland inte. Vissa appar, som Turf, startar om med endast tidsförlust och lite irritation. Andra, som Runkeeper, glömmer helt enkelt bort allt som hände innan batteriet föll ut.

In kommer vår hjälte, kondomen! Sedan imorse har jag prövat att ha en kondomförpackning mellan batteriet och mobilfästet för att batteriet inte ska ha någonstans att ta vägen. Hittills har det funkat. Jag kan dock inte ärligt säga att jag betraktar det som en långsiktig lösning.

Här är en vy från Slingret i Hågadalen, norra åbanken


och här är min fina springare bakom en taggtråd. Jag står och tar TurfPåFältet, som för övrigt (tillsammans med HågaHäng) var nya för mig.



Nickbyte

Haters gonna hate. Går numera under nicket mathemagician i appen. Anledningen är att jag är lite trött på mitt gamla universalnick.

Hitta Ut går framåt. Åtta nya kontroller idag.

onsdag 1 maj 2013

Valborg i Uppsala

Dagen började då vi klockan åtta steg utanför dörren bara för att som första syn se en cyklande student i heltäckande kycklingkostym. Valborg Sista april i Uppsala...

Eftersom vattennivåerna var extremt höga (så att forsränningen var hotad) valde vi att sitta nära startområdet för att det är ett område där rännarna brukar bråka (med vattenballonger och -pistoler) samtidigt som flottarna är relativt intakta. Kvarnfallet, som traditionellt har erbjudit det bästa spektaklet, har i  och med försiktighetsregler som begränsar antalet flottar samtidigt i fallet till en blivit mer av en köplats.

Startplatsen är strax nedanför Odenbridge
Strax efter ankomst insåg jag dock att jag var underklädd och fick skynda med bussen (cykeln har punka) hem för en extra jacka, filt och zon

Årets stora nyhet var att rektor (samt ytterligare tre i universitetsledningen) rännde. De satt på flotte nr 1 (som inte är den första flotten, vilken alltid tillfaller arrangörerna Uppsala Teknolog- och Naturvetarkår och har nr 0). Mitt sällskap startade ramsan "Vi vill se rektorn bada" och efter ett par upprepningar vände sig självaste rektor emot oss och svarade "Det kommer sen".

Tyvärr fick jag med min mobilkamera inga vidare bilder, men ändå

Efter ca 80 flottar (av 117) valde vi att försöka se några i Kvarnfallet eller Islandsfallet. Otur för oss, men kul ändå hade nästan alla åskådare stannat. Normalt sett brukar en tredjedel av de ca 30-40000 åskådarna gå vidare när drygt hälften av flottarna har passerat. Vi fick helt enkelt ingen plats vid Kvarnfallet och fortsatte mot Islandsfallet, där vi så småningom kom fram så att vi kunde se fallet.

I år hade de extrema vattenflödena helt raderat det (normalt sett) flera decimeter höga fall som avslutar Islandsfallet och det fick därför mer karaktär av en lutande backe. Som en konsekvens var det relativt få flottar som krashade.

Om någon undrar så finns det zoner mellan start och mål. Islansbron har Donutzone. Däremot var täckningen nära nog noll och folkmassorna en tjock mur.
Här är i alla fall en krasch
Efter forsränning blir det givetvis sillunch. För oss betyder det Vasaparken
Täckningen var fortfarande sådär, vilket ses på hur länge jag hann stå i zonen innan kartan kom.

På kvällen blev det mer vanlig Valborg, där vi som värdar hade en fest med grillning. Trevligt, kort sagt.