När jag lämnade jobbet idag hade jag endast tio revisits kvar till medalj och över trettio zoner som skulle mogna över kvällen. Sålunda var det inte svårt att skrapa ihop de sista zonerna och kamma hem medaljen.
Tyvärr blev det inte riktigt så smärtfritt som jag trodde. Mellan MalmaZone och Barkspade finns det en underbar helvetes grusväg där man kan vurpa och ha sönder kläder. Som grädde på moset hade det precis börjat regna. Själv fick jag stora (nåja, de fick inte plats under plåster) skrapsår på höger handflata samt vänster armbåge och knä. Handflatan kunde jag ta hand om hos en vänlig villaägare, men jag kände inte för att börja klä av mig hos en främling. Dessutom hade jag ju bara sju revisits kvar i hastigt mognande zoner i ett spår mot Flogsta/Stenhagen (aka hem), så jag bestämde mig för att bita ihop och ta resten.
Armbåge och knä. Som rubriken lovar har jag betalat med blod och svett för medaljen. Tårar kom aldrig, men de var bra nära när jag tvättade såren. Jag missade tydligen att mäta sista sträckan (Ångström-Norby-Stenhagen), men avrundat till hela kilometer har jag cyklat 110 km i jakt på revisits och 160 km om man räknar med grundarbetet dag 0.
Nu sitter jag och väntar på att mitt artificiellt uppbyggda imperium ska malas ner av hungriga Uppsalaturfare. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon, så att jag i alla fall kan turfa två mils (för att inte tala om hela och rena kläder).
Armbåge och knä. Som rubriken lovar har jag betalat med blod och svett för medaljen. Tårar kom aldrig, men de var bra nära när jag tvättade såren. Jag missade tydligen att mäta sista sträckan (Ångström-Norby-Stenhagen), men avrundat till hela kilometer har jag cyklat 110 km i jakt på revisits och 160 km om man räknar med grundarbetet dag 0.
Nu sitter jag och väntar på att mitt artificiellt uppbyggda imperium ska malas ner av hungriga Uppsalaturfare. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon, så att jag i alla fall kan turfa två mils (för att inte tala om hela och rena kläder).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar